Jag vet att allt snart är över. Men jag vågar inte inse det, allting kommer svida så hårt i mig. Alla nya vänner som jag är så orolig att tappa. Men ändå finns solen inuti mig som lyser extra när jag träffar alla. Jag glömmer tid och rum, mår bara så otroligt bra. Känner mig lycklig och det finns inga bekymmer. Men så fort jag sätter mig i bussen och musiken sätts på i lurarna så kommer dom. Tankarna. Allting på en gång. Tanken om att snart är sista föreställningen här. Och om jag inte hade varit med, vilken ur tråkig sommar jag skulle haft. Jag hade säkert tyckt livet vart allmänt pissigt. Men nu är det inte. Det som gäller är att tänka i nuet. Precis samma tanke som finns under den tiden jag träffar alla i teatervinden. Ren vänskap & kärlek. Allt jag behöver för att må prima.

Den här dagen ska jag ta det lugnt. Göra två toffsar inför föreställningen, hämta min vän, åka till falkenberg och ha en av de bästa föreställningar. Ikväll filmatiserar dom teatervinden, jag har tusen fjärillar i magen som surrar runt.

Ren text rakt från en femtonåring som heter Sanna, som gillar sina underbara vänner. Hejdå.